Det är hjärnan som blir sjuk.
Att vara lyckad upplevs som viktigare än att må bra. Därför ignorerar många kroppens varningssignaler om att belastningen är för hög, menar överläkaren Kristina Glise som dagligen träffar unga och högpresterande patienter som bränt ut sig.
Med minskade marginaler både på jobbet och hemma är det lätt att livet börjar skava. För vissa utvecklas skavet så småningom till sjukdom. Psykisk ohälsa har blivit den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivningar och merparten är stressrelaterade.
Ofta finns en tydlig koppling till arbetssituationen. Personer som upplever att de har pressande jobb eller osäkra anställningar utvecklar fler symtom på utmattningssyndrom och depression, enligt en forskningsöversikt som Statens beredning för medicinsk utveckling (SBU) gjorde förra året.
Att säga nej till chefen, låta bli att kolla mejl på kvällen och jobba deltid som småbarnsförälder är inte helt riskfritt på dagens osäkra arbetsmarknad. Många negligerar därför kroppens varningssignaler om att belastningen är för stor. Har man sovit dåligt tar man kanske några extra koppar kaffe. Hinner man inte svara på alla mejl så jobbar man över. Och har man svårt att varva ner på kvällen tar man sig kanske ett glas vin för att kunna somna.
Men det som först framstår som en smart överlevnadsstrategi kan lätt utvecklas till en ond cirkel som snarare bryter ner kroppen och psyket. För den som till slut går in i väggen är vägen tillbaka ofta lång och svår. Efter 18 månaders rehabilitering på en kvalificerad stressklinik hade en tredjedel av patienterna fortfarande tydliga utmattningssymptom, visar en studie från Institutet för stressmedicin (ISM) i Göteborg.
Det är hjärnan som blir sjuk. Eftersom den i sin tur styr allt annat i kroppen får patienterna ofta många olika symptom. Hjärnan är ett oerhört komplicerat organ och det är sannolikt därför som återhämtningen tar så lång tid, säger Kristina Glise, överläkare och chef för patientmottagningen vid ISM.
Risken att bli sjukskriven för psykisk ohälsa är 28 procent högre för kvinnor än för män. Den typiska patienten på landets stressmottagningar är en kvinna i 40-årsåldern. Hon är högutbildad och har ett kvalificerat jobb. Jämfört med övriga patienter på vårdcentralen är hon dessutom oftare gift eller sambo.
Det är anmärkningsvärt att personer inom den här socioekonomiskt resursstarka gruppen blir så allvarligt sjuka. Unga människor med hög utbildning brukar normalt vara friskast i befolkningen, säger Kristina Glise.
Möjligen är det så att individer med hög utbildning oftare ber om remiss till specialistbehandling än exempelvis sönderstressade ensamstående mammor som flytt från krig i Mellanöstern. Men många välutbildade kvinnor mitt i livet är också hårt belastade, understryker Kristina Glise. De har kommit ut sent på en otrygg arbetsmarknad med högt tempo. Ungefär samtidigt bildar de familj och måste stressa iväg från jobbet för att hinna till förskolan, ställa in möten på grund av sjuka barn och steka pannkakor inför skolutflykten medan de mejlar med chefen.
Många spänner bågen väldigt högt på alla plan och lever med för små marginaler i vardagen. Minsta lilla sak som inte fungerar optimalt kan då få allvarliga konsekvenser. Behöver ens barn exempelvis extra stöd i skolarbetet, så kan det få bägaren att rinna över och göra att man själv blir sjuk, säger Kristina Glise.
Sara Burlin Pellbäck är psykolog och chef på Stressrehab vid Danderyds sjukhus (som läggs ned i sommar). Även hon träffar dessa högpresterande kvinnor, som ibland beskrivs som sköra och med svag självkänsla. Men hennes erfarenhet är att det ofta handlar om väldigt kapabla personer.
De allra flesta är bara utsatta för alldeles för stor belastning och har väldigt höga krav på sig själva. Fram till att de går in i väggen är de arbetsgivarens drömanställda. De är ansvarstagande, engagerande och klarar av att lägga in en högre växel när det behövs. Problemet är att de lätt glömmer bort att ta hand om sig själva under tiden, säger hon.
Att åtta av tio patienter på StressRehab är kvinnor med en snittålder på 43 år, tror Sara Burlin Pellbäck hör ihop med att de dessutom ofta har huvudansvaret för hemmet.
Samtidigt som vi jobbar mer har det blivit en hajp kring föräldraskap och de här högpresterarna vill förstås också vara duktiga föräldrar. Det är en svår ekvation att få ihop.
Även om man som par delar på det praktiska hemarbetet, så tar kvinnorna ofta ett betydligt större känslomässigt och socialt ansvar.
Det är ju ingen slump att nästan alla klassföräldrar är mammor – eller att jag kände större press än min man att hinna baka två mjuka kakor till barnens julmarknad.
Delvis handlar det om att traditionella könsroller lever kvar och skapar dubbla krav på kvinnor med en yrkesmässig karriär, säger Sara Burlin Pellbäck.
Trots att kvinnor är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken så slår den psykiska ohälsan mot båda könen, även om inte alla söker vård. Kristina Glises avhandling, som lades fram i somras, visade att en av sex yrkesverksamma kvinnor och män uppgav att de hade så framträdande stressymptom att de mycket väl skulle ha kunnat diagnosticerats för utmattningssyndrom om de undersökts av läkare. De här personerna bedömde själva att de hade en sämre arbetsförmåga på grund av stresssymtom. En uppföljning två år senare visade också att de hade varit långtidssjukskrivna tre gånger så ofta som en symptomfri kontrollgrupp.
Ett av problemen vid stressrelaterad psykisk ohälsa är att patienten ofta själv saknar sjukdomsinsikt. I stället för att dra ner på tempot, kör många på tills kroppen och psyket kollapsar.
Jag tror att överordnat det psykiska välbefinnande finns en önskan om att vara lyckad. Då blir man bara irriterad över alla signaler som kroppen ger om att man behöver lugna ner sig, säger Kristina Glise och får medhåll av Sara Burlin Pellbäck:
Vi har också en biologi som driver oss att försöka passa in i flocken och läsa av vilka statusmarkörer som gäller. Om andra lägger upp bilder från träningsspåret, Vietnamresan eller jobbkonferensen på Facebook, så vill vi också leva det “lyckade” livet.
Samtidigt är det inte ovanligt att stressade personer söker sig till vårdcentralen för fysiska symptom som magont, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning… Men varken patient eller läkare kopplar alltid detta till att personen i fråga är för hårt belastad.
Signalerna om att människor är på väg mot utbrändhet finns hela tiden i vården, men dagens organisation av primärvården gör tyvärr att läkare ofta missar att fånga upp dessa patienter i tid, säger Kristina Glise och fortsätter:
Utmattningssyndrom är en allvarlig sjukdom som ofta leder till långa sjukskrivningar. Den viktigaste faktorn som påverkar hur snabbt patienterna tillfrisknar är hur länge de gått med symptom innan de kommer i behandling. Tidig upptäckt är därför av oerhört viktigt.
https://www.svd.se/arbetsgivarens-drom-tills-de-branner-ut-sig