Många av dem väljer ändå att sluta. Kanske för att i stället arbeta i Norge med bättre villkor, ta anställning i ett bemanningsföretag eller lämna yrket helt.

Oftast är det problemen på sjuksköterskornas arbetsplats i form av dåliga löner, stress och bristfällig arbetsmiljö som lyfts fram som orsak till sjuksköterskebristen.

Sjuksköterskan Carina Ahlstedt, doktorand i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet, har i stället valt att studera vad det är som får sjuksköterskor att trivas och att stanna kvar på jobbet.

I en ny kvalitativ studie har hon följt och intervjuat tio sjuksköterskor på en akutvårdsavdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Det är många som riktar in sig på problemen. Vi har i denna studie i stället valt att fokusera på en väl fungerande avdelning med ett gott rykte för att studera motiverande faktorer i dagliga arbetet, säger hon.

Carina Ahlstedt genomförde observationer under arbetspassen och pratade med sjuksköterskorna på plats om hur de tänkte i olika situationer. Men hon har också gjort individuella intervjuer för att förstå vad det är som kan bidra till att sjuksköterskor stannar kvar på sin arbetsplats.

Något som framstod som tydligt motiverande på den här arbetsplatsen var när sjuksköterskorna kände sig lyssnade till av både läkare och andra i organisationen. Och när kompetensen som sjuksköterskorna har togs på allvar med möjlighet att kunna ha inflytande över arbetet.

– Så har det inte alltid varit på andra arbetsplatser, enligt några av de intervjuade sjuk­sköterskorna, säger Carina Ahlstedt.

Viktigt var också att det fanns ett öppet och tillåtande klimat på arbetsplatsen, både i form av att våga fråga men också att ge varandra råd – och att ta emot dem.

– Det kändes inte konstigt att dela med sig av sina egna tillkortakommanden, men inte heller att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter på ett naturligt sätt.

En sjuksköterska som var relativt ny lyfte fram att just detta var något som hon uppskattade på den här avdelningen jämfört med andra avdelningar hon arbetat på.

En annan sak som var viktig för sjuksköterskornas motivation i det dagliga arbetet var att få feedback från själva arbetet och från sina kollegor.

– Här byggde det inte på att det var viktigt att chefen kom in och sade att det var bra.

Just frågan om feedback och medarbetarskap skulle Carina Ahlstedt vilja studera närmare.

– När jag pratar med chefer i andra sammanhang så upplever de ibland att det finns ett krav på att de hela tiden ska ge återkoppling till varje medarbetare. Det är en nästan omöjlig uppgift.

Sjuksköterskorna uppskattade också när det fanns ett vänligt klimat på avdelningen, med bra bemötande medarbetarna emellan och att man då och då hade korta stunder där man kunde se varandra och växla några ord, att känna sig sedd. Det har stor betydelse för trivseln.

Väldigt tydligt var också att sjuksköterskorna på den här avdelningen i det dagliga arbetet upplever att arbetet går framåt, att man utför ett arbete som påverkar, att man utvecklas i arbetet.

– Visst kan det vara viktigt att få gå på kurser, men det egna lärandet i det dagliga arbetet är också jätteviktigt. Det kan också handla om att man kan lära andra. Inom vården finns det ju ofta nyanställda eller studenter, till exempel.

Mycket viktigt för sjuksköterskorna var också att få möjlighet att diskutera och samverka med andra sjuksköterskor i det dagliga arbetet, parallellt med att jobba med de uppgifter man är utbildad till och som är sjuksköterskornas ansvar. Att få göra rätt saker.

Carina Ahlstedt och hennes forskarkollegor har funderat över hur deras resultat skulle tas emot av sjuksköterskorna. Skulle forskarna ses som naiva för att de bara tittar på positiva delar av jobbet?

– Det har faktiskt varit tvärtom. Flera har hört av sig och sagt att de tycker att det varit skönt att vi lyft också sådant som är bra i jobbet. Någon skrev att man kan nästan känna sig dum för att man jobbar kvar i vården fast alla säger att det är så dåligt. Det är viktigt att visa den positiva sidan också.

Om man hittar det som faktiskt är bra, så kanske man kan stärka det, menar hon. Annars är risken att man i all iver att göra rätt faktiskt tar bort det som fungerar.

– Det skulle kunna handla om risken att det skapas oförankrade rutiner och riktlinjer upp­ifrån som minskar möjligheterna för avdelningschefer att skapa goda förutsättningar för att sjuksköterskor ska kunna trivas.

Vad gjorde att det fungerade så bra här?

– Exakt vilka yttre faktorer som hade betydelse går inte att säga med säkerhet utifrån denna studie. Vi studerade utifrån ett medarbetar­perspektiv vad som var motiverande i det dagliga arbetet i just den här situationen. Från annan forskning vet man att det bland annat har betydelse hur ledaren är.

– För den här chefen var det naturligt att man arbetade med arbetsklimatet, bemötandet och stöd till varandra. Det var lika viktigt som allt annat som exempelvis olika rutiner och dokumentation för att få statistik.

Kan man dra några slutsatser utifrån en kvalitativ studie, med endast tio sjuksköterskor?

– Ja, förutom det vi gjort finns stöd från studier av andra yrken där medarbetarna liksom sjuksköterskorna har komplexa arbetsuppgifter. Vår studie ligger också i linje med, och ger en fördjupning av, resultat från tidigare genomförda studier, i huvudsak med enkäter.

Lönefrågan kommer inte upp. Är den överdriven?

– Nej, inte alls. Att den inte kommer fram i den här studien är inte så konstigt. Lönen är nog inte det första man går och tänker på och pratar om i det dagliga pågående arbetet. Från andra studier vet vi att lönen är en viktig faktor. Lönen ska upplevas som rättvis utifrån det arbete man utför, säger Carina Ahlstedt.