Perfektionismen.

Hur sänker man sina egna krav? frågar en 17-åring med blått hår och perfekt makeup. Hur orkar man med allt? undrar en annan tonåring som påminner om min lillasyster. Det enda jag kan tänka på är mitt möte med samtalsterapeuten när jag själv var sjukskriven för utbrändhet. Hon frågade: vem är du när du inte presterar? Jag önskar att tonårstjejerna, alla med samma jagade blick, hade frågat om politik i stället.

 -Hur sänker man sina egna krav? frågar en 17-åring med blått hår och perfekt makeup. Hur orkar man med allt? undrar en annan tonåring som påminner om min lillasyster.

I en brokig skara av snart–trettioåringar som träffas över ett glas vin ibland har de flesta varit sjukskrivna på grund av stress. Det verkar vara allt vi pratar om nu för tiden: kompletteringar till försäkringskassan, nya meditationsappar, skärmdetox. Alla gör vi allt för att hålla oss flytande.

”Det är den förbannade duktigheten”, muttras det. Men kanske är det snarare psom sprider sig som ett gift bland oss, och som DN nyligen skrev om. Det är inte längre en fråga om att bara räcka till i relationer och på jobbet. Så mycket handlar om hur andra ser på oss.

Problemet med perfektionism, menar sociologen Brené Brown, är att målet som vi jagar efter inte är satt av oss själva. Vi söker andras till synes “perfekta” tillvaro. Och därför blir vi heller aldrig klara, aldrig nöjda. Det finns alltid en ny yta att putsa på.

Utbrändhet är vår tids folksjukdom. Det är dags att vi börjar prata om den inte bara som mänskligt lidande, utan som ett samhällsproblem. Stress, den vanligaste orsaken till sjukskrivning bland kvinnor, hur mycket belastar det vården egentligen? Vad händer när så många, så tidigt, hamnar utanför arbetsmarknaden?

Det är förstås lätt att peka ut problemen. Och svårare att svara på hur utan att låta som en självhjälpsbok. Hur sänker man sina inre krav? Ja, hur orkar man med? Det finns förmodligen inga perfekta svar på det.