Ikea-toppen om utbrändhet: Kamprad visade sig ha rätt.
Han klandrar ängsliga organisationer som inte backar upp sina chefer. Och uppmanar ledare att våga vara lata. Lars-Johan Jarnheimer, en av det svenska näringslivets tungviktare, har sett för många sönderstressade chefer. Nu berättar han om sin syn på orsakerna – och om den värsta kris han själv gått igenom.
Jag har under min karriär oftare fått säga till folk att jobba mindre än att jobba mer. Ibland har jag bara förbjudit dem att komma till jobbet helt enkelt. De måste återhämta sig, säger Lars-Johan Jarnheimer.
Han citerar en av sina husgudar, Jan Stenbeck, som han jobbade nära i många år.
Ett visst mått av lathet kan vara nyttigt, sa ofta Jan Stenbeck. Det blir ett sätt att involvera andra i besluten. Men också ett sätt att låta besluten mogna.
Lars–Johan Jarnheimer pekar på två faktorer som han tycker är slående när det gäller utbrända chefer och som han ofta ser återkomma i de här sammanhangen.
Många chefer som mår dåligt befinner sig i organisationer som inte tillåter dem att göra fel. De får smäll på fingrarna om de begår misstag. Det där tror jag är himla farligt.
En företagskultur som ska utvecklas måste hela tiden söka sig fram. Det innebär att man också måste trampa snett då och då. Han berättar om vad Ingvar Kamprad sa till honom en gång:
”Lars-Johan, ni måste se till att våra anställda gör mer fel”. Först tänkte jag, att nu Ingvar är du väl ändå ute och cyklar. Men sedan förklarade han. Hur avgörande det är för en organisation att begå misstag för att kunna utvecklas.
Du måste alltid ingå i ett team. Allt annat är otänkbart. Det är ledningsgruppen och teamet av människor som gemensamt som ska tackla och lösa problemen. Inte några stackars enskilda, sönderstressade chefer, säger Lars-Johan Jarnheimer.
Han delar uppfattningen, som framfördes i SvD:s reportage, att stressen bland många chefer idag tycks öka. Digitaliseringen gör att alla alltid förväntas vara nåbara.
Han ser också en tendens till att allt fler kunder vänder sig direkt till högsta vd:n eller koncernchefen med sina frågor och förväntar sig ett svar – även i mycket små ärenden.
Jag har känt stress, absolut. Men jag tror min räddning har varit att jag haft någon slags förmåga att stänga av när jag kommit innanför ytterdörren. Då släpper jag jobbet för en stund. Sedan kan även jag naturligtvis jobba helger och kvällar ibland. Men jag har förskonats från det där ständiga malandet, som bryter ner en.
När Lars-Johan Jarnheimer var vd på Tele 2 i början av 2000-talet mötte han emellanåt börs-vd:ar som mådde dåligt. Men det var inget man talade alltför högt om. Det fanns då – och finns fortfarande – en machoinställning hos många chefer, menar han. Man biter ihop och kämpar vidare.
Idag är det ändå bättre. Det är mindre stigmatiserade att tala om psykisk ohälsa, tack och lov. Det finns en pågående diskussion om detta i samhället och det involverar även näringslivets toppchefer.
https://www.svd.se/ikea-toppen-om-utbrandhet-kamprad-visade-sig-ha-ratt
