Det kallas disciplin.
”Hur ska man lära sig eller få en chans att träna upp sin disciplin om man alltid går på eller tillåts gå på känsla? Disciplin handlar ju om att göra även om man inte känner för det”
Tänk om känslan ljuger, att den fördelaktiga känslan skapas efter genomförandet i glädjen att gå igenom även om känslan från början sa annorlunda, vilket kan låta jag kände inte för det men gjorde det ändå nu känns det mycket bättre.
Att upprepa och älta att det är mörkt ute gör det inte ljusare! Att se och skapa guldkant i vardagen kan börja med att vara tacksam för att man ens finns med.
Att sluta gå på känsla, börja gå på disciplin och falla samt vila i en struktur kan få fördelaktiga konsekvenser i att känna sig stärkt i sig själv.
