Hållbart arbetsliv.

Lyssnade på en idé där man lägger ansvaret enbart på att arbetsgivaren ska vara ansvarig för samtliga medarbetares hälsa.

 

Utifrån ett annat perspektiv skulle erfarenheten säga att den iden sannolikt inte varit varken involverad i att driva företag, haft medarbetare/anställda samt sannolikt ej haft ansvaret som chef/ledare.

 

Upplevelsen av erfarenhet är att det ofta läggs ett helt orimligt ansvar på företag, ledning, chef, hr att skapa hållbara arbetsplatser och välmående medarbetare.

Dygnet har 24 h.

Generell arbetstid 8-10 h.

Hälsa resterande tid, vems ansvar är det? 

 

Hälsa är 24/7 och i princip ett heltidsjobb i sig, hur tar individen själv ansvar för återhämtning, hur vårdar individen och hur prioriterar individen sina friskfaktorer, hur ser individens rutiner ut i sina förberedelser?

Hur hög är individens medvetenhet i vad individen för in på arbetsplatsen?

 

Det kan verka orimligt att enbart ha krav externt på vad andra ska göra men internt till sig själv inget eget ansvar,  att vara professionell bör ju innebära att inte bete sig som en amatör och tro att enbart någon annan ska ta ansvar för sin egen hälsa.

Vårt ansvar, ditt ansvar, tillsammans gör vi varandra bättre.

Tillsammans innebär att vi jobbar ifrån flera håll där alla behöver ta sin del i helheten och mötas i mitten med en gemensam målsättning av att det är ett teamwork.

 

Om ohälsan kommer utifrån och in på arbetsplatsen är det då ett arbetsgivare perspektiv och något chefen ska ”lösa” om individen inte själv ser eller tar sin del.

 

Om företaget tar sitt ansvar och individen inte tar sitt så är sannolikheten att det faller på sin egen orimlighet.

Om företaget har fullt fokus på att lösa sina vardagliga gemensamma problem för att vara konkurrenskraftiga, nå sina gemensamma visioner och målsättningar så är det sannolikt en fördel med att reflektera i det egna ansvaret, bredda perspektiven i att öka standarden i att vara professionell i sin profession i sin helhet.

 

Att enbart coacha genom att inspirera och att presentera självklarheter, smeka medhårs utan att sätta individuella krav är inte alltid en fördelaktig väg att gå.

 

Det ser bra ut på sociala medier men innebär inte att det blir någon förändring eller utveckling. 

Det är som att sminka en gris.

Det är inte ett tacksamt uppdrag att vara obekväm, om du inte misslyckas har du aldrig försökt, för att få något du aldrig har haft måste du göra något du aldrig har gjort!

 

Att växa är obekvämt, att utvecklas, förändras och tänka nytt kan göra ont, muskulär utveckling kallas för träningsvärk och att möta sig själv kan vara smärtsamt i att komma till insikt.

 

”Hurtbulle” av konsekvent personligt hälsoarbete eller långsiktiga effekterna av vardaglig kanelbulle kanske till viss del är konsekvenserna av ens egna val och individens egna förmåga att reflektera över sin egen situation och sitt egna ansvar.

Inkludera, engagera, ökad individuell kravbild där vi tillsammans pushar och peppar varandra till att bli bättre och vara hållbara tillsammans kan vara ett sätt att öka sannolikheten till förändring.

Eget ansvar får individer att växa.

Om individen växer så växer vi, växer vi växer verksamheten.

Teamwork.