Skip to content

DSC06099

 

” Jag skall ta tag i det som stressar upp mig när allt lugnar ner sig” jag ska bara göra detta först.

Alfons Åberg syndromet ”jag skall bara” göra detta först och sedan ska jag börja sortera i den upplevda pressen som skapar stressen, börja prioritera mig själv samt utbilda mig i innebörden av att inte lyssna på kroppens signaler och göra det jag verkligen vill är ett vanligt förhållningssätt men som har en tendens att inte inträffa utan bevisligen kan skapa förödande konsekvenser.

Utmaningen är att kommentaren ”jag ska bara” är konsekvensen av en romantisk tanke som endast finns i fantasin men som sällan verkställs i verkligheten där man går ifrån tanke till handling utan där man ofta lever i och med en glorifierad bild av sig själv och en naiv tro om att konsekvenserna av lång tid av upplevd stress inte gäller en själv.

Den dagen där man går ifrån “jag skall bara” till att jag gör en förändring som är fördelaktig för mig själv har en tendens att inte infinna sig utan mer att man blir en expert på att ljuga och skjuta upp prioriteringen till och om sig själv.

Där man skyddar sig själv genom att vara ständigt sysselsatt med lögnen “jag är en person som är bäst med många bollar i luften” vilket oftast är konsekvensen av oförmågan av att säga nej samt indirekt skapar tankar att man är ett exemplar som är lite starkare än alla andra och där man totalt tappat ödmjukheten till sig själv.

Den romantiska tanken om att det tar jag tag i när det lugnar ner sig infinner sig sällan utan handlingskraft och aktiva beslut av att stanna upp och tänka före, börja orientera och sortera i orsakerna till den upplevda pressen som skapar stress och börja träna på att följa sin inre röst och ta en ny riktning.

Till sitt försvar är den bristande insikten konsekvensen av att det är svårt att veta något om någonting man inte någonting om och vad som väntar.

Man tror oftast att man vet man har egentligen ingen aning, vilket är att kroppen själv sköter processen och äger beslutet att stanna upp vare sig man vill det eller inte.

Ju fler människor jag möter, intervjuar och tar del av historier som har blivit sjuka av stress vilket är många ju mer förstår jag men också att ju fler människor jag möter och lyssnar till som inte har blivit sjuka av stress ju mer förstår jag att dom verkligen inte förstår utan tror sig veta vilket är en skillnad som för många får förödande konsekvenser.
Där många går ifrån vad man tror är en oskyldig klapp i bröstet, temporärt sviktande minne, irritation eller andra vanliga symtom på obalans som man inte tolkar som allvarliga symptom då man ej förstår dess innebörd men som oftast tyvärr slutar med en långsiktig konsekvens där man trodde att man hade kontroll på situationen vilket tyvärr ofta leder till ett uppvaknande i sorg. Konsekvenser som ofta kräver lång tid för att återhämta sig ifrån och som tyvärr sänker medmänniskor för gott.

Efter att kroppen tagit beslut om ett totalt stopp känner många ånger och uttrycker ” varför gjorde jag det inte tidigare” och “jag trodde aldrig jag skulle vara en av ”dom ” vilket kan utveckla en kris i sig själv i tappad identitet.

Anledningen till varför man väljer att skjuta upp beslut och ta tag i situationen kan vara insikterna och vetskapen av att egentligen innerst inne veta om orsakerna till den upplevda inre samt yttre pressen som skapar stressen.

Men då orsakerna kan vara smärtsamma att konfrontera och det krävs mod i att börja ta beslut i att följa sina inre känslor och börja omprioritera då ofta skjuts upp vilket landar i kommentaren “jag ska bara”.

Förhållningssättet som gör att man blir en mästare i att skjuta upp beslut i att prioritera sig själv vilket ofta landar i en vald sanning om att man är en person som är obeslutsam.

En absolut farhåga med skjuta beslut framför sig kan vara att man kan samla på sig flera obeslutsamma situationer vilket kan göra att besluten blir för många att ta vilket bidrar till ytterligare ökad känsla av stress som kan göra att man skjuter upp hela besluts processen vilket kan utmynna i en kraftig känsla av beslutsångest som energimässigt totalt dränerar en inifrån med efterföljande kommentar ” jag orkar inte ens tänka”.

Att gå ifrån att vara tränad i att alltid säga ja till att helt plötligt börja uttrycka inre känslor och säga nej kan bevisligen vara en utmaning och för många omöjliga ord att formulera.

Att gå emot rädslan och börja träna på att säga nej kan ge en direkt känsla av inre kaos och förvirring men som på sikt kan skapa en inre känsla av harmoni av att nu börja följa sig själv.

Att därefter vårda sin återhämtning, prioritera sin hjärnvila, sluta vara andra till lags, släppa krav på perfektion, träna på att släppa kontroll, följa sina egna drömmar samt komma till insikten i att vi alla är lika i relationen till konsekvenserna av lång tid av upplevd stress kan få direkt fördelaktiga konsekvenser med en upplevd känsla av minskade inre och yttre krav för att istället uppleva känslan av att må bra.

Att sluta med den romantiska tanken och bli av med Alfons Åberg syndromet kan vara med att börja med att släppa taget om egna inre bilder av höga krav och om att vara andra till lags och börja bli omtänksam mot sig själv genom att ta beslut för att prioritera sig själv.

Föreläsningen Stressad

I föreläsningen stressad får du exempel och metoder för att kunna hantera begreppet stress och hur du genom aktiva val och beslut kan leva ett liv med mindre innehåll av stress och mer innehåll av lust och motivation.

Läs mer >
Köp biljetter >