Våga vara lat.

Jag och vi kör på fram till midsommar sedan är det lugnare, jag kör på fram till semester sedan vilar jag.

Nu är vi här igen.

Du vet ju att du ljuger för dig själv.. 

Eller så ser du inte inifrån då du blivit fartblind och fått skygglappar.

”Jag gör det sedan” kommer ju aldrig. 

 

Jag vill bara ha en lugn stund kommer inte komma då du springer ifrån ett projekt till ett annat där många utrycker ”jag sitter på en karusell och kommer inte av”.

 

Efter ett år och en vår av hög belastning, där en ökad oro av omvärldsläget kan det vara en fördel att skapa en organisatorisk samt individuell parallell strategi för friskfaktorer för att skapa en långsiktig hållbarhet, samt en semester där vi som grupp och individ  skapar avkoppling, njuter av tiden för att komma tillbaka till hösten med samlad energi.

 

Där det ofta inte inte medarbetarna som är otillräckliga utan förutsättningarna och resurscherna som är helt orimliga!

Där det organisatoriskt tydligt faller på orimlighets principen, där flödet av uppgifter ej går ihop med förutsättningarna eller resurserna, där  konsekvensen skapar en individuell känsla av upplevd otillräcklighet vilket kan skapa negativa konsekvenser.

 

Många människor går med högt påslag av press som skapar stress över hela våren och ifrån olika håll får uppmaningarna om att “nu är det bara några dagar kvar till semester så nu ger vi det lilla extra”.

 

Där det i många fall finns en ambition av att överlevrerera med gärna 150 % , där bra inte är bra nog och där budgeten, offerterna, prospekten, klienterna, kunderna verkligen ska in innan midsommar och semestern sedan är vi lediga ( läs utslagna ).

 

Det kan vara en bidragande orsaker till varför många tyvärr börjar sina semestrar som sjuka, då man verkligen pressat sig under våren och nu ska öka och pressa ut det sista lilla som gör att gränsen för sin egen sårbarhet passeras. 

 

Där många upplever att semestern blev kort då och gick för snabbt då man fick lägga tid på att vara sjuk och behöva bli frisk vilket gör att många kommer tillbaka efter semestern icke utvilade och säger, oj vad fort sommaren gick, och snart kommer julen…

 

Du har många semesterdagar sparade och flera innestående timmar att ta ut och du resonerar att ”den som spar han har och det kan vara bra att ha för att använda senare”, men senare kommer ju aldrig och nu håller du på att ta ut dig själv totalt.

 

Där man vet om att man upplever begreppet stress och obalans men resonerar det gäller inte mig, Worklife balance tar vi nästa år, det är inte så farligt, det kommer lägga sig efter midsommar, det är bara hjärtklappning, frustration, dåligt tålamod , irritation, huvudvärk, spänningar, små domningar, glömska, kroppen beter sig onormalt, den pratar med mig men jag spelar döv.

 

Många upplever att man går i en vägg och det är en blixt ifrån klar himmel och en dag kunde man inte resa sig, processen är dock smygande och lömsk, när man tittar på vägen till utmattad i efterhand ser man ofta tydliga varningssignaler längs vägen.

 

Signaler man ofta är medveten om men varken kan, vill, har tid att tyda eller tolka utan väljer att sminka över för att ta tag i senare.

Att för sig själv ha en övertro på sin egen förmåga att bedöma sin egen nivå av sårbarhet och sätta sig in i facket i tron att det gäller inte mig samt felaktig bedöma sin egen situation av verkligheten är tydligen ett vanligt förekommande sätt att leva vilket bevittnats för många gånger för att vara en slump.

 

Att ljuga för sig själv och andra kan vara ett sätt att försöka för sig själv upprätthålla någon form av egenvärde i tron om att man vet bäst själv.

 

Att i detta läget resonera enligt följande,

Jag ska bara slutföra detta projektet först, jag ska bara jobba dessa dagarna sedan ta tag i det, efter detta så, måste ju leverera detta först, har ju dessa otroligt viktiga kunderna som knappt kommer överleva utan mig är ett naivt sätt att tro att man är oumbärlig och kan skjuta upp beslutet av att dra i handbromsen.

Det projektet man väljer att prioritera, dom dagarna man jobbar i stället för att dra i bromsen dom beslut man väljer att skjuta upp sin prioritering på sin egen hälsa kan vara dom mest kostsamma dagarna, projekt, man någonsin har jobbat samt slutfört.

 

Att lyfta blicken mot sig själv, träna på individens förmåga att reflektera över sin egen situation, prioritera sitt eget jag kan vara ett fördelaktigt sätt att balansera upp tillvaron som innehåller press, krav, prestation. 

 

Sänka egna inre krav, släppa krav på perfektion, delegera ut uppgifter och träna upp tilliten, träna på att göra saker man själv mår bra av och träna på att göra det med gott samvete, våga säga nej, våga säga ja, våga vara lat, träna på att släppa kontroll, träna på att träna utan prestation kan få direkt fördelaktiga konsekvenser.

 

Att börja sortera i bakomliggande faktorer i upplevd press som skapar stress då den ej går att springa ifrån kan skapa balans åt sitt eget mående och kan vara att man tar en dag som i dag där man tar några djupa andetag och ställer sig frågan om man verkligen är helt ärlig mot sig själv och sin familj eller om det är något man vill berätta om hur man mår, hur man känner, om man har tecken på obalans.

 

Vilka justeringar man kan göra nu för att minska upplevelsen av krav, press, prestation, vara duktigt och vara det perfekta jaget som kan leda till press, och ta beslut att börja lyssna och agera för att i tid skapa ett långsiktigt må bra.

 

Kanske är konsekvenserna av besluten man tar i dag det man får uppleva under midsommarhelgen samt kvalitén under sin semester.

Tiden för beslut är nu.

Stort tack till er samtliga medmänniskor som jag fått träffa denna vår vilket varit den mest berikande och roligaste våren någonsin.

 

Du duger precis så som du är.

Våga vara lat och njut av tiden.

 

JN