Perspektiv.

 

Det är inte helt enkelt att känna saknad och stundtals mentalt ensam, men med tanke på alternativet så finns endast valet att vara tacksam. 

Tacksam för tiden man får och valen av fokus i den tiden man blivit tilldelad.

Jag har fått möjligheten att efter att du lämnade oss fått möta många  människor individuellt samt i organisationer, många otroligt berikande möten med otroligt härlig energi, där individen är medveten och har insikt i att fördelaktig energi, där arbetsglädje är ett gemensamt ansvar som börjat med ett individuellt ansvar. 

Där man verkligen individuellt samt kollektiv har slitit, har jobbat stenhårt  trotts bristande förutsättningar samt minimala resurser har gjort heroiska insatser. 

Jag har också fått möjligheten att vrida och vända på begrepp där man stundtals blivit otacksam.

Istället för att se det man har, så har den mentala inställningen successivt riktats med fokus till det man inte har! 

Man söker och önskar mer av begreppet arbetsglädje men har tappat och missar individens egna livsglädje. 

 

Hur ska vi fylla ett däck med luft som har fått punktering? Att fortsätta pumpa luft i ett hål som ständigt läcker kan skapa en kollektiv dränering. 

 

Där fokus i vissa fall går till absurdum och fokus blivit på att det första man upplyser omgivningen om på måndag morgon är att helgen gick fort och man är trött, det regnar ute, det är mörkt ute, snart är det midsommar sedan vänder det mot mörka tider, du skulle varit med förr, det är inte så enkelt, lätt för dig att säga, behöva jobba hemma, behöva jobba på kontoret, behöva åka kommunalt, behöva ha kollegor, behöva lyssna på kunder, sjukt mycket att göra, galna tider, behöva åka långsam hiss, behöva vänta på kaffet i kaffemaskinen som är så långsam, behöva utstå att de är päron i fruktskålen på kontoret, behöva åka på konferens, jobbar bara med idioter, kunderna förstår verkligen ingenting, vill inte, kan inte, går inte, kommer inte gå så det är ändå ingen idé och kom inte hit och var så positiv.

I vissa fall iklädd jordens största skräddarsydda offerkofta

Du vet riktiga problem.. 

Detta är inte en tidsepok för att vara kritisk med tanke på att dom flesta just nu kämpar på så gott man kan och försöker trotts oroliga tider.

Du behövs nu mer än någonsin, att lyfta blicken och skapa perpektiv.

Där vi hjälper varandra i att rikta fokus på det som är bra, det som fungerar och aktivt tränar på ( har man inte gjort det tidigare eller känner att man inte kan så är det hög tid att börja träna på) att dela ut och ge positiv uppmuntran, förstärka det vardagliga som är bra, att ta ett aktivt ansvar i sina egna friskfaktorer, förstå kraften i positiv förstärkning av små ord och gester, mata varandra med fördelaktig energi, stödja varandra i processen för att orka den prövning som de flesta av oss genomgår och upplever. 

Det var ju du trots din behandling samt prövning som var den som inspirerade! 

Det var ju du som motiverade och skapade perspektiv, det var ju du som alltid mötte upp med ett leende till och med de gånger du kom direkt ifrån strålbehandling. 

Reflektion kan vara att samla gruppen där man under en kort timeout får dela det man är tacksam över för att sedan starta dagen, rikta fokus på mentala friskfaktorer och öka individens förmåga att reflektera över sin egen situation. 

Ibland behöver individen dvs vi alla aktiv hjälp med fokus frågan. 

Vad är jag tacksam över?, vad fungerar bra?, hur kan vi göra varandra bättre? kan vi inkludera någon som är utanför? kan vi stödja någon som behöver stöttning ? vad kan jag bidra med?

Om nu det är och upplevs som ett individuellt eller kollektivt problem att behöva komma tillbaka till kontoret så kan ett alternativ förhållningssätt vara att det är ju bättre att återgå till kontoret än att inte ha ett jobb/kontor att återgå till överhuvudtaget.  

Att ha mycket att göra kan ju vara mer fördelaktigt än att ha lite alternativt inget alls att göra. 

Grattis om du och ni har mycket att göra, det borde ju innebära att ni är attraktiva, eftertraktade och att människor behöver er kompetens vilket gör att ni får känna er behövda och bidra med värde. 

Upplev skillnaden och du är snabbt med på vad jag menar vilket stressar många mer av att ha lite att göra än att ha mycket att göra. 

Jag kan dra detta till sin ytterlighet men väljer för stunden att ej gå vidare. Önskar att du väljer att förstå vad jag menar. 

Patrik, jag har försökt formulera någonting om detta senaste fyra åren, raderat och skrivit om, har inte kunnat publicera eller gå vidare, det har alltid känts för litet, för litet i meningar och känslor av att kunna sätta ord på upplevelsen av tiden tillsammans och formulera något meningsfullt eller behålla för mig själv. 

Kanske är det så att det lilla ger och gör det stora. 

Jag har alltid haft svårt för att ta avsked, att säga hej då, att lämna men det går ju inte att lämna någon eller något som gjort avtryck för alltid. 

Kanske behöver man inte gå vidare, utan att man kan minnas och plocka fram det man vill när man själv behöver det. 

Vissa människor kommer in i ens liv och passerar, vissa människor kommer in i ens liv, gör avtryck, intryck och stannar för alltid.

Vi som har tränat på mopedtutan, det är dags att börja använda den nu. 

 

https://tranaforhjarnan.podbean.com/e/patrik-laven/

 

Njut av tiden.

 

JN