Är vinsten och effektiviseringen värt priset om individen och organisationen mår dålig?

Är vinsten och effektiviseringen värt priset om individen och organisationen mår dålig?

Människor blir inte bara sjuka. 

Människor blir sjuka i en sjuk struktur annars hade alla varit friska och ni skulle inte behöva jobba med rehabilitering eller rekrytering för att ersätta dom som slutat för att arbetsbelastningen är för hög och att dom inte orkar. 

Vi har haft senaste 30 åren haft stora olympiska framgångar i prestations inriktade idrotter vilket skapat många utåtriktade förebilder.

Förebilder inom idrotten för andra idrottare.

Förebilder som efter avslutad karriär förmedlat vikten av höga målsättningar, höga mål ger hög energi, vikten av att ge allt och lite till, vägra vara nöjd, allt handlar om viljan, vikten av att pressa sig till max, inte vika för smärta då vikten av hårt pannben definierar viljan av att utsätta sig för hård träning för att lyckas inom idrotten.  

 

Inom Idrotten!!!!

 

Detta med en god avsikt men i flertalet fall utan att översätta till arbetslivet som har helt andra förutsättningar och resurser vilket skapar en orimlighet av att implementera detta i den dagliga verkligheten, då medelåldern inom arbetslivet passerar den ålder som innefattar ett karriärsavslut inom idrotten. 

 

Ett karriärsavslut som ofta sker vid 35 års ålder, där mångas kroppar efter avslutad karriär betalat priset för den hårda satsning som idrotten kräver för att prestera och nå maximala resultat dvs att fortsätta sin idrottskarriär till fyllda 65 års pensionsålder är relativt ovanligt. 

 

Många verksamheter med tillhörande ledarskap försöker efterlikna idrotten och leva som ett proffs med förutsättningar som en amatör inom arbetslivet vilket får negativa konsekvenser. 

 

Man siktar men skjuter över målet för man läser inte in hela bilden och har många gånger en tro att allt bara löser sig genom att höja målen och uppmana till att vilja och anstränga sig mer!!

 

Ingen jag hittills träffat har haft brist på vilja utan tvärt om!

Merparten har god vilja, har höga ambitioner, har ett högt engagemang, har höga förväntningar, har högt ansvar, har hög kompetens, vill göra skillnad, har passion, älskar sitt jobb, vill bidra med värde, vill göra skillnad men får det inte att gå ihop för det är helt orimliga förutsättningar samt resurser.

 

Det handlar inte om brist på vilja!! Det måste ju vara slut och nog om dessa förenklade varianter om att människor är lata!

 

Det är ju helt fel!

Det är relativt få som är os satsande som har en parallell heltid civil karriär med medförd övertid, är samtidigt småbarns förälder, vabbar, springer på föräldramöten, är ordförande i bostadsrättsföreningen, kassör i barnens idrottsförening, skyddsombud, ansvarig för festkommittén samt logistik och projekt ansvarig i familjen. 

Är det skillnad på att bli utmattad i kroppen eller hjärnan och är vinsten värt någon om priset är att bli sjuk?

Det tillsammans med att vi de senaste 30 åren jobbat med att effektivisera i princip allt, oavsett vad som görs så ska det gå fortare än fort! snabbaste vägen vinner tillsammans med att slimma organisationen vilket innebär att så mycket belastning som möjligt på så få individer som möjligt.

Detta skapar konsekvensen av effektiviseringen samt uppmaningen ifrån de olympiska framgångarna med att sätta gärna orimligt höga mål ger konsekvensen att känslan av otillräckligheten och utmattning infinner sig då arbetslivet för merparten sträcker sig efter fyllda 60 år.

 

Organisationen samt individen får inte ut mer av att pressa mer. Dags att tänka om och böra lyssna in.

 

Hur får vi ut kompetensen, erfarenheten och engagemanget ur individen samt organisationen?

Vad kan du bidra med? Vad behöver du?

 

Lägg öronen mot marken och lyssna vad individen och organisationen behöver så kommer sannolikt responsen av individen och gruppen innefatta svar som med ett aktivt lyssnande kan översättas och skapa verktyg för att skapa ökat värde. 

 

Sluta prata! Börja Lyssna.