Stress. Jag gör det senare vs varför gjorde jag det inte tidigare.
Att gå med en känsla av att veta om att det behövs ett beslut för att få en förändring kan vara en vanlig verklighet som skapar en känsla av inre stress.
Där man vet vad man har men ej vad man kan få och där rädslan av inte veta i förväg begränsar ens egen utveckling i att inte våga ta en chans.
Där tankarna hamnat i tankefällan av att försöka tänka ut det som eventuellt kan hända samt att man vill ha ett facit innan totalt paralyserar en för att våga ta ett beslut av att följa sin inre röst av att prioritera sig själv.
Där tankarna på “tänk om” gör att dom utvecklas till katastrof tankar av ett eventuellt misslyckande.
Där “tänk om” bildar nya “tänk om” och där dessa tankar stressar upp en samt stjäl ens energi. Där man förminskar det egna jaget genom att man felaktigt intalar sig själv att man ej är modig och att man är obeslutsam.
Där man över analyserar scenariot för att på så sätt köpa sig tid och skjuta upp processen av att ta beslutet som man innerst inne vet att man behöver ta för att skapa en förändring.
Där man går och väntar på att någon annan tar beslutet åt en samt att det löser sig med tiden.
Men ju längre tid man lever i obeslutsamhet så upplevs inre stress av att börja tappa kontrollen av hela processen och där man börjar utveckla de livsfarliga tillstånden avundsjuka samt bitterhet och där man ständigt upprepar ”jag gör det senare”. Att sluta bry sig om vad man tror att andra tycker om att man följer sig själv och att förstå att ju längre man går i obeslutsamma tillstånd ju sämre man kan må bör öka handlingskraften i att fatta beslut.
Att stanna upp, samla kraft, bryta gamla vanor av tanke banor, släppa kontroll och möta verkligheten av att tiden går och ett liv man får bör öka motivationen av att tiden är nu att prioritera den viktigaste samt unika personen som är sig själv.
Där man slutar med förhållningssättet “tänk om” och börjar tänka om vad man kan åstadkomma för sig själv och andra genom att sluta fundera och börja agera och där livet känns lust fyllt och friare och man då för sig själv upprepar varför gjorde jag det inte tidigare.
Tiden är nu.
